Sex i långvariga relationer är inte samma som i början, det är det nog många som kan känna igen sig i. Men varför det blir så är det inte många som vet, trots att det finns en väldigt bra förklaring...
Jag vill inte längre... vad är fel på mig/oss?
Du kanske märker att lusten inte längre finns där som förut.
Du älskar din partner - men vill inte ha sex, eller undviker närhet.
Det här är vanligare än man tror, men måste inte fortsätta så.
Jag hjälper dig förstå vad som hänt med din lust - och hur du kan hitta tillbaka (och kanske först hitta viljan att vilja hitta den...)
Förväntingar och föreställningar om lust
Vi har kanske ganska bra koll på oss själva och vår kropp, men ofta har vi förvånansvärt dålig koll på både hur sex funkar, och hur våra och andras kroppar funkar. Vi verkar tro att sex bara ska funka, utan någon ansträngning eller planering. Sexualitet ska se likadan ut när jag fyllt 40 som när jag var 20... Och den ska kännas sexig, enkel, bara flyta på. Annars är det något fel på den?
Det vanligaste i en långvarig relation är att vi har olika mycket lust. Oavsett vem av er som har mindre eller mer lust, när partners har olika mycket lust blir det problem. Vi börjar undra om det är fel på mig, om min partner inte är attraherad längre. Vi kan känna oss avvisade och ha svårt att uttrycka det på ett bra sätt. För partner med mindre lust leder det ofta till oro över att inte räcka till, göra sin partner besviken, behöva avvisa osv.
Lust till vad?
Sex kanske inte direkt gör ont, men av vilken anledning ska jag ha det... Många jag träffar tycker det hade varit ok att helt slippa sex. Om jag inte känner mig motiverad till sex, är det kanske för att det sex jag har inte är skönt nog. Eller för att jag inte känner mig i kontakt med min partner.
Att lära sig om hur lust fungerar, om spontan och responsiv lust, om vad som funkar som gas eller broms för mig, är en bra början. Att prata med sin partner om det, att avsätta tid för de samtalen, är inte sällan den största utmaningen.
'Tvåsamhet, partners, tills döden', eller bara ett tag till...
Det här med att få par att börja prata igen, att le mot varandra, att kanske t o m ha legat - det är något jag vurmar lite extra för.
Kanske har ni gått i parterapi tidigare, kanske till familjerådgivningen. Ibland har man tur och får träffa någon bra, ganska ofta hör jag att det inte hände så mycket, att man mest fick sitta och prata själv. Som värst har det känts dåligt, den ena har kanske känt sig utpekad och velat avsluta.
Jag tror på att göra en skillnad - att få er ur det låsta läget, och in i en ny positiv romantisk spiral. Där ni kommer ihåg varför ni valde varandra!
För det är svårt att få kärleken att hålla i ett långvarigt förhållande. Det ÄR utmanande, och det kräver en hel del jobb. Men det går:)