en-Får man lov att prioritera sig själv och sin sexlust? Över barnen?! Även om de nu är större...
Det känns fint att få frågan, och möjligheten, att uttala som något slags expert. Särskilt när det faktiskt är något jag kan känna att jag har lite spetskompetens inom.
Problemet blir mer sen att kunna få med Allt man tycker är viktigt, relevant, och helt enkelt avgörande! Och så blir det lite av varje...
Vem kommer det vara hjälpsamt för? Vem kommer det störa? Irritera? Vem kommer det skapa mer press för? Vem kommer bli förbannad och tycka jag är en dålig mamma, dålig förebild, svikare av barn och kvinnor?
Att uttala sig kommer med en massa ställningstaganden, med en hel del begrundande. Jag kan inte prata med alla och rätta till. Inte lyssna in var och en, möta, börja därifrån. Vilket kanske är den mest avgörande psykologiska kompetensen och grunden för lyckade terapier och förändring.
Kanske kan intervjuer som denna skapa och bidra till debatt, där alla får känna på sina egna ställningstaganden, gränser, livsregler, ideer, värderingar osv kring sex, föräldraskap, intimitet, och hur man hanterar det erotiska i en delvis delad miljö?
Att bara stänga av den vuxna, sexiga erotiska delen av oss själva är inte den mest långsiktigt hållbara vägen, men ändå är det så det blir för en hel del av oss. Den enklaste vägen i något inte helt okomplext. Som hon sjunger, Farideh, 'your mama used to be a ho, now she goes to Costco, there's so much about her that you don't know.. -How do you think she snagged your dad, its not how she drives a mini van!' osv.
En del är mer känsliga för det där, att höras, synas. Och en del störs mindre av det. Och det kanske vi inte ens förstår eller vet om oss själva förrän vi står där, med ett barn.
